( Jag sover inte om nätterna längre, mamma.)
Jag vet ju inte ens när det är natt för jag tycker att det alltid är lika jävla mörkt,
och man kan ju inte gråta sig till sömns när man gråter dygnet runt.

(Jag skrattar inte åt clownerna längre, mamma.)
Jag tror nog jag har glömt bort hur man gör, när man skrattar på riktigt.
För hur mycket jag än försöker så kvävs det innan det har kommit upp ur halsen och det blir bara falska leenden intill livlösa kinder.

Nej, varför skulle jag vara ledsen?
Det är bara glädejetårar, mamma.